Näst på tur att blir presenterade är teamet. Även här finns en del gamla rävar med, men också nya ansikten! Teamet i år består av: Göran Parkrud (regissör), Råger Johansson (scenograf), Beate Persdotter Løken (ljussättare), Anna Wikars (producent och rekvisitör), Märta Gasslander (maskör) och Coppelia Bondeson (tekniker). Välkomna!
”Detta är mitt första år med Toftagänget så det känns sjukt spännande och härligt att få vara med!”, säger Coppelia. ”Verkligen en idyll att arbeta i.”
”För mig känns det som en självklarhet. Julafton på vintern. Teater Tofta på sommaren”, säger Göran. ”Och i år är jag regissör, oerhört trivsamt.”
Beate gör sitt sjätte år på Teater Tofta. Tidigare har hon gjort både ljus och scenografi, men i år blir det bara ljussättning för hennes del.
”Det känns spännande”, säger hon. ”Att ljussätta ett rum jag inte bestämt hur det ska se ut. Annars, när jag gör både och, brukar jag tänka på ljus och scenografi i samma tanke. Men nu får jag ta mig an arbetet och rummet i Magasinet enbart från ljusets vinkel, det ser jag fram emot!”
Scenografin görs i år av Råger, som vanligtvis håller till på Masthuggsteatern i Göteborg. Han tänker på arbetet som att han har hand om rummet och rummen.
”Det är fint att arbeta ackompanjerad av klapper från hovar”, säger Råger.
Märta är ett nytt ansikte på Teater Tofta. Hon är maskör och kommer hjälpa skådespelarna med hår och smink. I vanliga fall jobbar hon mest med film och serier, men just nu har hon sommarlov och ligger mest i solen med Knausgård. Anna delar producentskapet med Susanna, som hon har gjort i några år nu om somrarna. I år har hon även hand om rekvisitan i föreställningen.
”Som producent gäller det att se helheten, överblicka. Som rekvisitör handlar det om motsatsen – detaljerna”, berättar Anna.
Årets pjäs är skriven av Lars Norén, ett namn de flesta känner till ifall man jobbar inom teater. Men vad har vårt team för relation till Norén?
Beate arbetade på Folkteatern när Norén var chef där och hans pjäs Skalv hade urpremiär.
”Den var bara dryga timmen och väldigt avskalad i sina repliker eller hur man ska beskriva det. Men jag tyckte den var bra och gripande”, säger Beate.
För både Råger och Coppelia blir det första gången de arbetar med Noréns texter. Göran däremot har regisserat två av hans pjäser tidigare, båda på Borås Stadsteater.
”Jag känner mig väldigt nära Lars på många vis, även om vi endast har mötts vid ett tillfälle för många år sedan. Hans dramatik är nära, ärlig och kompromisslös”, säger Göran.
Göran berättar också om när han såg Natten är dagens mor på Göteborgs Stadsteater 1983, vilket fortfarande är en av de bästa föreställningarna han någonsin sett. Anna minns hur hon som 17-åring såg Terminal 3 och 7 som gästspel på sin lokala teater i Finland.
”Jag blev fullständigt golvad”, säger hon. ”Jag älskade teater redan innan det och hade skådespelat både på sommarteatrar och i skoluppsättningar, men det här var något nytt. Verkligen ett av mitt livs första stora kulturupplevelser. En inkörtsport till tyngre grejer.”
”När jag var liten var Lars Norén bara nånting mamma sa när det var dålig stämning. Det tog några år innan jag förstod att det var en person”, berättar Märta.
Nattvarden, som sommarens föreställning heter, utspelar sig just under en natt. De två bröderna och deras respektive utmanar varandra och lär känna varandra – och kanske även sig själva. När var vårt team senast vakna en hel natt?
”Jag är inte vaken en hel natt”, skrattar Råger.
”Jag har bara gjort en gång och det var fruktansvärt. Jag älskar att sova!”, berättar Märta.
Även Anna har svårt för att vara uppe en hel natt.
”Jag är lite som skalman, med stark mat- och sovklocka”, säger hon. ”Senast var jag nyförälskad så till den grad att timmarna inte räckte till. Vi satt uppe och pratade hela nätterna, och rökte cigaretter genom köksfönstret.”
”För mig tror jag att det var efter en premiärfest på Tofta, en av de tidiga pjäserna. Kanske Strindberg”, berättar Göran. ”Vi drack vin i magasinet och vandrade sen hem till Erslycke där vi bodde då, över ängarna när morgonen grydde. Väl hemma satt vi och samtalade, insvepta i filtar och drack mer vin.”
Coppelia Bondeson
För Coppelia var det på premiären av hennes första egna produktion. Hon minns det som en helt fantastisk upplevelse att få se det man arbetat med så länge komma till liv och få se och höra publikens reaktioner. Och visst är det exakt så det brukar kännas, de där magiska premiärkvällarna i Magasinet. För Beate, som har en liten bebis hemma, är vakenhet något man tampas med alldeles för ofta. Även om man förhoppningsvis sover någon timme varje natt.
”Senast jag var vaken en hel natt var under min dotters första förkylning när hon var bara fem veckor gammal. Då hade hon så svårt att andas och jag var så orolig att jag till slut bara bestämde mig för att vara vaken. Det hjälpte lite mot oron tyckte jag, när jag liksom tog kommandot och hade bestämt mig för att vaka.”
Nattvarden blandar djupt mörker med överraskande humor, på ett sätt karakteristiskt för både Norén och Teater Tofta. Det är stormande och omvälvande, men samtidigt väldigt mänskligt.
”Det finns mycket som förändrat mig”, berättar Göran. ”Att få barn. Att komma in på scenskolan. Att gå in i väggen. Att komma in på psykologprogrammet. Att starta en teater. Att säga upp mig från min fasta tjänst som chef. En hel del annat också. Men i stora drag.”
”Ja, i nuläget går det nog inte att säga något annat än att det var när jag födde barn. Aldrig har väl livet kunnat delas upp så tydligt i ett före och i ett efter”, säger Beate.
”För mig är det när är jag kom in på teknikerutbildningen och flyttade till Göteborg”, säger Coppelia. ”Det förändrade verkligen mitt liv och jag har vuxit så mycket som människa dessa 4 år jag bott här och stormtrivs.”
”Jag har varit tvungen att möta mycket död i mitt liv, och det har förändrat mig på djupet”, berättar Anna. ”Särskilt den plötsliga förlusten av min pappa, decennier för tidigt. Sen har jag ju valt att byta land också, från Finland till Sverige. Från rötter och sammanhang till att börja om från början, helt på egen hand. Det tror jag har förändrat mig mer än jag anar.”
”Jag delar upp livet i före och efter jag hittade burrata”, skrattar Märta.
Det är väl precis så det är i livet, det innehåller alla delar. Allvaret, det tunga – men även lyckan och det lustfyllda.
teatertofta.se 
Kommentera