Det har äntligen blivit dags att presentera årets skådespelare!
Tre känner ni kanske igen ifall ni besökt oss tidigare – Susanna Helldén, Lisa Parkrud och Carl-Markus Wickström.
”Det är väldigt härligt att vara i gång och repetera”, säger Susanna. ”Nu är jag i stadiet där allt är både roligt och lite skört. Vilket känns precis som det ska.”
För visst är det en alldeles särskild känsla när en föreställning börjar växa fram, efter månader av förberedelser vid skrivbordet – såsom det är för Susanna, som även fungerar som teaterns konstnärliga ledare och producent. Förutom det jobbar hon bland annat mycket med ett ”Skapande skola-projekt” tillsammans med Emma Vendelek, där de är ute i skolor och arbetar med elever med utgångspunkt i konst, gestaltning och text. Hon läser också in ljudböcker och gör andra frilansuppdrag.
För Lisa är det sjunde året på Teater Tofta. När hon inte arbetar med teater skolar hon sig vidare till socionom. Hon säger dock att hon inte släpper skådespeleriet, men att det är skönt att ha en utbildning till att falla tillbaka på. Carl-Markus känner ni igen både från trilogin om familjen Mårtensson och Gardells Människor i solen. Nykomlingen i ensemblen i år heter Daniel Adolfsson. Hur känns det att vara här på Tofta, Daniel?
”Lustfyllt, inspirerande, utmanande och kärleksfullt. Som att få en ny familj.”
Daniel skådespelar även i film och tv-serier samt skriver manus. På somrarna arrangerar han festivalen Shake it by the sea ihop med en kollega.
Årets pjäs Nattvarden är skriven av Lars Norén. I pjäsen får vi möta två bröder som just mist sin mor. Tillsammans med sina respektive möts de hemma hos en av bröderna efter begravningscermonin. Samtliga i ensemblen håller Norén och hans dramatik högt. Carl-Markus nämner särskilt pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. Hans tipsar även om Björn Melanders inspelade uppsättningar som går att se på SVT:s Öppet arkiv.
”Dom är jävligt bra!” säger Carl-Markus.
Teater Tofta satte upp Noréns Sanning och konsekvens år 2013. Sedan dess har Susanna längtat efter att kasta sig ut i hans texter igen. Daniels allra första teaterupplevelse var en Norén-pjäs, Kyla.
”Hade det varit en annan pjäs hade jag troligen inte blivit skådespelare”, säger Daniel allvarsamt.
Vem spelar vem då? Kan ni inte berätta lite om era roller?
Daniel Adolfsson spelar John, en vilsen man med känslolivet på spel.
”Med tanke på sin yrkestitel, trodde han nog inte att han skulle befinna sig i det här dramat, med dom här människorna, just nu.”
Susanna Helldén gör rollen som Charlotte, Johns partner.
”Jag tänker att hon längtar enormt mycket efter närhet, men är samtidigt väldigt rädd för att bli lämnad, och det blir aldrig riktigt som hon tänker sig…”
Carl-Markus Wickström gör rollen som Adam, lillebrodern.
”Adam kommer från Karlshamn, precis som jag själv. I pjäsen är han väldigt olycklig, det är jag däremot inte.”
Lisa Parkrud spelar Monica, Adams partner.
”Monica är en observatör till skillnad från de tre andra pratkvarnarna. Hon bär på hemligheter och mystik.”
Det blir en omtumlande natt för våra fyra karaktärer. De rannsakar sig själva och varandra, kring teman som äktenskapet, barnen, längtan, närhet och avstånd. Slutligen stiger solen upp och allt går att se i ett annat ljus.
När vi frågar om minnesvärda långa nätter svarar Lisa:
”Senast jag var vaken en hel natt var när jag födde min dotter. Värkarna satte i gång på kvällen och hon kikade fram vid ett på natten. Efter det var jag hög på hormoner och henne och sov inte den natten, och inte mycket kommande nätter heller.”
”För mig var det för ett par helger sen på en svensexa”, säger Carl-Markus.
”Och för mig när jag seglade en båt genom Joniska havet”, flikar Daniel in.
”En euforisk ljus natt i Borås som aldrig ville ta slut och jag vandrade hemåt hand i hand genom den gryende morgonen”, säger Susanna.
Vi har väl alla varit med om det – nätter som inte tar slut och händelser i livet som förändrat oss i grunden. För Susanna var en sådan definierande händelse att hennes pappa gick bort innan hon riktigt blivit vuxen, och att bli mamma. Föräldraskapets oerhörda betydelse stämmer både Lisa och Carl-Markus in i. ”Perspektiven på allt har förändrats sedan den natten”, säger Lisa. Daniel tänker snarare på separationer. ”Dessa har alltid förändrat mitt liv radikalt”, konstaterar han.
teatertofta.se 
Kommentera