2017 Människor i solen

av Jonas Gardell
i regi av Bengt Larsson Heppling

Midsommarafton. En stugby vid havet. Solen skiner, men på avstånd mullrar ovädret. Alla har åkt iväg utom två par. Siv och Svante har havsutsikt från sin altan, så de bjuder in Ingrid och Stig för att fira. Trots att de inte känner varandra. Det blir pinsamt, dråpligt och förfärligt. Siv försöker hålla fasaden, Svante skämtar om allting, Ingrid ber om ursäkt för allting och Stig låter sin återhållna ilska gå ut över sin fru. När den kontaktsökande Fru Sörensson plötsligt installerar sig i stugan bredvid tar kvällen en ny vändning. Var kommer hon ifrån? Vilket är hennes uppdrag? Och pojken, Simon, som helt enkelt slutat att prata, varför tittar han så?

En välskriven, svart komedi av Jonas Gardell. På randen mot katastrof vänds identiteter och relationer ut och in. Ingen är så som den tror sig vara och ingen kommer undan livet annat än genom sig själv. Människor i solenutspelar sig mitt i vardagen, men framför allt i tillvarons utkanter. Hela tiden balanserar den på gränsen mellan skratt och allvar, mellan smärta och nåd, mellan liv och död. Det är tragiskt, men ändå så komiskt. Och tvärtom. Som livet.

Medverkande
Alexandra Lindholm – Siv
Daniel Träff – Svante
Lisa Parkrud – Ingrid
Carl-Markus Wickström – Stig
Maria Fahl Vikander – Fru Sörensson
Charlie Parkrud/Viktor Werlenius – Simon

Beate Persdotter Løken – Scenografi, rekvisita, kostym, teknik
Patrik Vörén – Ljud och teknik
Hanna Källdin – Sufflös
Anders Wennerström – Grafisk form
Viktor Parkrud – Foto och video
Karin Wildheim – Affischfoto
Susanna Helldén – Producent och konstnärlig ledning
Göran Parkrud – Teaterchef och konstnärlig ledning

Människor i solen spelades 1 juli–12 augusti 2017 i Magasinet på Tofta Herrgård

NÅGRA ORD FRÅN PUBLIKEN

Igår såg jag en väldigt vacker och gripande föreställning på Tofta Herrgård, norr om Göteborg – Människor i Solen av Jonas Gardell i regi av Bengt Larsson Heppling. Den hade en väldigt fin ton och en lyhörd regi med öga och öra för mänsklighetens kamp, med alla hennes ljusa och mörka sidor.
Utmärkt skådespeleri av Daniel Träff, Alexandra Lindholm, Carl Markus Wickström, Lisa Parkrud, Maria Fahl Vikander och Charlie Parkrud/Viktor Werlenius. De har fått en tydlig riktning, ram och form där de har skapat och erövrat en egen tolkning med stor konstnärlig integritet, som gör dem till sex unika, levande universum med det vidunderliga djupet och tvivlen som vi alla människor känner och har.
Det gör ont, det är tragiskt, det är roligt, det lyfter och flyger iväg.
Det lilla scenrummet, tillsammans med det ypperliga valet av musik, slår an en sträng i själen som spränger allt trä, bänkar och takstolar och blir en upplevelse som följer med en långt ut i natten och evigheten – Egentligen kan vi ingenting”. Har du möjlighet så tycker jag verkligen att du ska åka och se den. Den är värd en resa.

Helt magiskt så fantastiskt känslomässigt berörd

… och kanske det mest gripande slut jag någonsin sett

Som alltid ett bra förtätad relationsdrama som väcker känslor! Såg den igår- den vackra platsen bidrar till en magisk upplevelse

Gardells grymma, fyndiga, pjäs kunde inte spelas mycket bättre.
Många tankar väcktes o fick oss i publiken att stanna upp…

NÅGRA ORD FRÅN RECENSENTERNA

Mats Hallberg – Kulturbloggen

Mystiskt och förtätat när idyller rämnar. …vid några tillfällen bränner det till extra, när Lindholm respektive Parkrud blottar sina karaktärers desperation. Rekommenderar ett besök på Tofta Teater nära kusten i södra Bohuslän. Ansvariga för produktionen har med små resurser gjort ett utomordentligt jobb, vågar dra till med omdömet skådespelartriumf!

Eleonor Ekström-Frisk – GP

Jonas Gardells Människor i solen från 1997 är en djupt allvarlig komedi med drag av fars, men när den satts upp som sommarteater på olika håll de senaste åren har dramat hamnat i första rummet. Så blir det också när Teater Tofta sätter upp Gardells pjäs. Teatern, i ett ombyggt magasin vid Tofta herrgård, har år efter år valt bort sommarteaterns farser och istället spelat Strindberg, Norén och Ibsen. I den traditionen blir Gardells text här till ett apokalyptiskt drama med mystiska och komiska inslag.