2016 Bunden

av Göran Parkrud
i regi av Kristina Nilsson

Stefan och Helena firar tio år som gifta, och bjuder efter mycket om och men in till en sommarfest i Magasinet på Tofta Herrgård, där de också firade sin bröllopsdag. Ett brokigt sällskap samlas för att fira deras kärlek, men kanske blir det inte den fest de förväntat sig.

Vilket pris måste man betala för att få vara med någon? I nära relationer infinner sig ganska ofta ett slags ägande där rädsla, konventioner och normer styr våra aktioner. Det gör oss ofria. Motsatsen till rädsla är kärlek – och kärleken är alltid fri. Så frågan är, hur ska vi egentligen leva tillsammans?

Med allvar, lekfullhet och humor, tar sig Teater Tofta an frågor om liv och död, kärlek och sexualitet, närhet och avstånd. En pjäs om att känna sig bunden till något, eller någon.

Medverkande
Susanna Helldén – Helena
Göran Parkrud – Stefan
Ella Schartner – Saga
Emelie Strömberg – Lovisa
Jens Lindvall – Kaj
Mattias Palm – Rufus
Maria Fahl Vikander – Silja

Fredrik Glahns – Scenografi och ljus
Erika von Weissenberg – Kostym och rekvisita
Elin Axelsson – teknik
Karl Wassholm – Teknik och ljud
Lukas Olde Monnikhof – Sufflör
Anders Wennerström – Grafisk form
Viktor Parkrud – Foto och video
Henrik Hank Oscarsson – Affischfoto

Bunden spelades 2 juli–13 augusti 2016 i Magasinet på Tofta Herrgård
(Sommaren 2017 spelades långfilmen, som bygger på teaterpjäsen, in på Tofta Herrgård med omnejd.)

NÅGRA ORD FRÅN PUBLIKEN

I fredags såg jag Bunden på teater Tofta. En teaterupplevelse som hamnar på topp 2 av alla pjäser jag sett! En föreställning som hade allt och ännu mer. Att få uppleva en föreställning där skådespelarna aldrig riktar sig ut till publiken, utan enbart spelar med varandra var som att få se på en riktigt bra film, men som teater – naturalistisk och alldeles underbart! Åk och se! Tack Mattias Palm och Maria Fahl Vikander ni var outstanding!

Tack för synnerligen god föreställning med så eminenta skådespelare och nyskrivet manus som väl kan matcha både Ibsen och Strindberg! Det ni!

Man sitter lite avslappnad i den vackra sommarkvällen. Plats Tofta Magasin. Spelet börjar. Småmysig konversation, lätt igenkänning, replikerna vardagliga, en viss taggighet men utan att oroa!
När spelet är över sitter jag som bedövad. Alla illusioner om jag nu hade några har spruckit likt en såpbubbla. Är sanningssägande det enda rätta? Tack och lov att sonen inte klarade av att vara ‘ärlig’!?
Vem hade mått bättre om mammans sista illusion krossats? Vill vi verkligen veta allt i alla lägen? Den som går med en skuld mår ändå alltid värst!

Fantastisk föreställning med suveräna karaktärer. Detta är en föreställning jag kan se om igen. Visst känner jag igen mig i så gott som alla karaktärer -hm….Ja, hur använder vi vår frihet och vad avkräver vi andra? Vill vi kanske vara “bundna” när friheten kan gå över styr.
Upplevelserån från föreställningen kommer att finnas kvar länge. Tänkvärt, bra och ett strålande manus!

Berörd, tankfull och imponerad av er, begåvade människor är vad jag känner när jag vandrar ut i augustinatten från årets föreställningen. Teater för livet….Tusen Tack för en otroligt bra föreställning och fantastiska gestaltningar!

”Bunden” är intensiv, rolig, tragisk och magnetisk med fantastiska skådespelarinsatser. Gillar verkligen det intima scenrummet där det känns som man själv är bjuden på den omtumlande middagen. Trots högt ställda förväntningar blev jag positivt överraskad. Nu väntar jag bara på nästa uppsättning

NÅGRA ORD FRÅN RECENSENTERNA

Lis Hellström Sveningson, GP – Skådespeleri på hög höjd när familj samlas.

Under takbjälkarna utvecklas ett spännande drama om kärleksrelationernas komplexitet och krav. Bunden är ett modernt kammarspel som i Kristina Nilssons regi spelas lyhört och levande av en dynamisk ensemble. Det var länge sedan jag såg en så naturalistisk iscensättning, som dessutom fungerar så väl.
Spelet är känsligt nyanserat och slutet öppet. Somliga relationer lär drabbas av en sjuårskris. Det är Teater Toftas sjunde sommaruppsättning definitivt helt befriad från!

Maria Bergh, KP – tagen av årets teater.

Silja, deras (Helena och Rufus) ”impertinenta” och sanningslevererande mor, säger sina repliker med lysande exakthet och bett, genom Maria Fahl Vikander. I detta blir äldst absolut bäst.
När parets bundna relation till slut utmanas, blir Göran Parkrud och Susanna Helldéns samspel naket och ärligt. Teater Tofta fortsätter att granska nära relationer och könsroller. Kärleken kan befrias från rädsla och att trotsa sin rädsla är modigt. Mod är att stanna och ändå ge varandra luft.
Än en gång lyckas denna begåvade teatergrupp trollbinda sin publik.Teaterlivet är värt att leva, särskilt på Tofta.