Jill Ung och Lars Magnus Larsson. Foto: Linus Hellström.
Vi kan kanske inte kalla det för lugnet efter stormen, vädergudarna har bestämt sig för att ge oss en ordentlig omgång så här dagarna efter årets premiär. Men vi gjorde det. Vi tog oss till premiär, mot alla odds.
Aldrig har en process varit så oviss, så utmattande, så kantad av alldeles särskilda förhållanden, och samtidigt så fylld av tacksamheten över att få arbeta.
Många var frågorna längs vägen: Var det rätt att spela? Skulle vi kunna genomföra produktionen på ett säkert sätt, så väl för medarbetare som publik? Vad skulle hända om nån blev sjuk? Skulle vi ens kunna komma i mål?
I mellanrummet mellan att följa dagliga presskonferenser från Folkhälsomyndigheten, testningar, småförkylningar och ovisshet, har en pjäs om en familj sakta vuxit fram. Vi har kastat oss ut i den pinfärska texten, försökt att begripa varför dessa människor handlar som de gör, och gett oss i kast med att gestalta dem, med styrkor och svagheter, i sina bästa och sämsta stunder. Det har varit ett spännande och krävande arbete som påbörjades i replokalen i Gathenhielmska huset i Göteborg och avslutades i Magasinet på Tofta Herrgård. En enormt stor eloge och vår djupaste tacksamhet vill vi rikta till våra medarbetare och alla som arbetat i och runt produktionen. Ni har gett allt under väldigt knappa förhållanden, ni är enastående. Tack!
Så fick vi äntligen slå upp dörrarna och dela detta äventyr med er, publiken. Det var nervöst och vi darrade. Men så fantastiskt fint det var. Med så få i publiken blir det ännu mer som ett samtal med alla i rummet, kanske ännu mer intimt och exklusivt än normalt, precis som utlovat. Tack till alla er som var där under premiärhelgen, och alla som hejat och stöttat oss och uppmuntrat oss att spela trots allt.
Och nu känns det som att vi gör rätt. Vi är stolta över vår envishet, och ser fram emot att fortsätta berätta historien om familjen Mårtensson fram till den 15 augusti!
Varmt välkomna!
Kommentera