Premiären är över, recensionerna är här!

Och vilken premiär sen! Vi är alla ödmjuka inför det fantastiska bemötandet vi fick både ifrån premiärpubliken och genrepspubliken. Helgen var en känslomässig berg-och-dalbana för oss. Men precis som med sådana åkturer – slutade det hela med ett rejält glädjerus.

Lördagskvällen avslutades med en kärleksfylld premiärfest med tacktal som rörde nutid, dåtid och framtid. Vi firade ju trots allt 10 år också! Det skrattades och minglades, dracks bubbel och vänföreningen bjöd än en gång på både servering och mat. Vad skulle vi göra utan denna vänförening?

Förresten, ni vet väl att ni i år igen kan köpa manuset som bok?

I måndags vaknade vi till ännu en glädjenyhet – en pangrecension i GP:

”Vilse” – en imponerande och tonsäker föreställning.

De tidiga moderna dramerna drivs framåt av skammen. Fröken Julie kan inte leva med att hon har beblandat sig med betjänten Jean. Nora i ”Ett dockhem” vill till varje pris dölja för sin make Torvald att hon har lånat pengar. I Ibsens ”Rosmersholm” är Rebecca Wests förflutna så ohyggligt att både hon och hennes hyresvärd Johannes Rosmer måste kasta sig i forsen. I Strindbergs ”Påsk” formuleras de sociala förhållandena obarmhärtigt koncist av Eleonora, dotter till den fängslade förskingraren Heyst: flickan säger sig vara ”borgerligt död”.

Våra moderna relationer lämnar mindre utrymme för dramatisk intrig. Kanske är det därför som klassikerna fortfarande väger så tungt inom familjedramat. Susanna Helldén och Göran Parkruds ambitiösa sommarteater Teater Tofta i trakten utanför Kungälv har tidigare säsonger tagit sig an ett par av de som nämns ovan. I år spelas istället det av Parkrud nyskrivna dramat ”Vilse”, en fristående uppföljare till fjolårets ”Törst”. Här är det de samtida familjeformernas ändlösa möjligheterna, snarare än den traditionella borgerlighetens begränsningar som blir ett problem för den 40-åriga rektorn Tove, spelad av Helldén.
Med 432 olästa mail i inkorgen och några oroande ärenden hos skolinspektionen anländer Tove till ett litet rum på Tofta för att ha semester. I Beate Persdotter Løkens lantligt ombonade scenrum, med en oräknelig mängd trasmattor över golvet och en vagt shabby chic järnsäng i mitten, är Tove närmast demonstrativt malplacerad i grälla satinkläder, höga klackar och ett tjockt lager solpuder som hon ständigt bättrar på framför en liten spegel.

Mycket riktigt låter Helldén snart missnöjet komma till ytan som en subtilt stingslighet när Tove tar emot en serie besökare i rummet. Det är den ljuvt harmoniska systern Cecilia (Lisa Parkrud) som har lämnat sin lilla familj och bor i ett kollektiv på gården intill. Det är den pigga biträdande rektorn Rebecka (Malin Molin) som har familj och hus i Ytterby men ändå, tillsynes förbindlig, inställer sig för arbete på semestern närhelst Tove har lust. Och så är det den lurigt livsnjutande pojkvännen Måns (Jakob Tamm) som är gift men ändå träffar Tove en gång i veckan, med fruns goda minne.
Katalysator för handlingen blir dock en fjärde, objuden och oönskad besökare: den avdankade proggbasisten Bo Andrén (Lars Magnus Larsson). Med sig har han dessutom sin 13-årige son Gunnar (Charlie Parkrud, som delar på rollen med Jack Hedesström) som är elev med speciella behov på Toves skola. Deras roll i dramat skall inte avslöjas här. Det rör sig nämligen, som genren påbjuder, om en väl förborgad familjehemlighet vars efterverkningar kommer att avslöja den målmedvetna Tove som i djupare mening riktningslös.

Värdet i ”Vilse” ligger dock inte i intrigen utan i föreställningens totala tonsäkerhet. Som vanligt på Tofta bidrar den intima lokalen, där publiken tillsammans med skymmande bjälkar omringar scengolvet, till illusionsbygget. Närheten lämnar utrymme för spel med mycket små medel men än viktigare är att Teater Tofta vågar spela som att publiken inte alls vore på plats. Och för väl är det, Parkruds välskrivna dialog, Emilie Strandbergs precisa regi och den imponerande samspelta ensemblen är så övertygande att man tror sig bevittna ett stycke verkligt liv. Med ”Vilse” firar Teater Tofta tio år. Jag önskar grattis med förhoppning om tio år och tio föreställningar till.

Mikaela Blomqvist för Göteborgs-Posten, måndagen den 8 juli 2019

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: