Sist men inte minst presenteras: teamet!

HANNA KÄLLDIN är teaterpedagog och leder kurser för barn och ungdomar i teater samt jobbar med frigruppen Skapet i Göteborg.

På Teater Tofta är Hanna sufflör för tredje året i rad. Vilket innebär att hon kommer följa repetitionsarbetet med ögona ner i manuspärmen fram till premiären.

“Ett hopplöst lokalsinne kombinerat med en rastlöshet gör att jag känner mig vilse ganska ofta, vill alltid vidare. Men det blir väldigt spännande längs vägen, med många överraskningar och platser jag inte trodde jag skulle hamna på!”

När hon inte jobbar pysslar Hanna med sina krukväxter och spelar meningslösa tidsätande spel på mobilen.

Vad ser du fram emot med sommaren, Hanna? “Det ska bli jättespännande att se vad det blir av Vilse, att se och höra texten få liv. Och så har jag planer på att ha en riktig turistsommar i Göteborg med massa bad och nyupptäckta smultronställen.”

 

När ANNA WIKARS inte jobbar med teater, studerar hon på psykologprogrammet i Göteborg.

Rollen som producent ser hon som spindeln i nätet. Eller som en tidig växeltelefonist som svarar och sedan kopplar alla rätt, fast med de element som hör en teaterproduktion till istället för förtroliga samtal.

Känner du dig vilse nån gång, Anna? “Jag känner mig symboliskt vilse ganska ofta, men brukar försöka lugna mig själv med att det säkerligen är rätt så mänskligt. Kanske hälsosamt till och med – att tvingas stanna upp och undra vad in-i-skogen det är man håller på med egentligen. Sedan plågas jag av dåligt lokalsinne, så i den meningen är jag också ofta vilse.”

När Anna är ledig stickar hon, tittar på skräckfilmer eller lyssnar på dokumentärer. Hon skriver även mycket texter och åker gärna på upptäcktsfärder på landsbygden.

I sommar ser hon, förutom det nya samarbetet på Tofta, mest fram emot sina lediga och helt oplanerade veckor. “Det är ett ovanligt och underskattat nöje att kunna ta sig för bara vad man känner för just då.”

 

BEATE PERSDOTTER LØKEN är masterstudent i fri konst på Akademin Valand samt är med och driver Hagateatern tillsammans med sex andra medlemmar. Hon frilansar även som ljussättare och scenograf, eller försöker vara med på utställningar.

I sommar ser Beate fram emot att få förvandla Magasinet till karaktären Toves sommarnöje. Välkomna in och se hur hon har det!

“Detta är det tredje året jag har ynnesten att arbeta med Teater Tofta, jag älskar att ta mig an scenrummet i Magasinet!”

Vad gör du när du inte jobbar, Beate? “Mest av allt älskar jag att snickra och bygga saker. Men oftast är jag hemma och städar min lägenhet, jag har mycket saker och är närmast besatt av att allt ska vara ytterst välorganiserat. Och jag gillar öl också.”

Beate kan känna sig vilse när hon plötsligt stannar upp och ser sig själv och sitt liv utifrån, och inte riktigt känner igen sig. När känslan ‘Hur blev det såhär?’ drabbar en, då följs den av en stark vilsenhetskänsla. Å andra sidan har Beate vad hon kallar ett övermänskligt gott lokalsinne – hon orienterar sig och hittar i stort sett överallt. “En gång visade jag taxichauffören i Luxor vägen till vårt hotell efter att ha varit i den labyrintaktiga staden i bara en dag.”

 

HEIDI SAIKKONEN frilansar som scenograf och kostymdesigner. Hon arbetar på många olika teatrar och gör även en del utställningsformgivning för museer.

“På Tofta i sommar kommer jag göra endast kostym. Det blir roligt att min kollega Beate gör scenografi och vi får samarbeta med det visuella.”

När Heidi är stressad och trött och inte grundad i sig själv kan hon känna sig vilse.

Vad ser du mest fram emot i sommar, Heidi? “Jag ser mest fram emot att hitta en balans mellan utflykter och att bara vara.”

På sin lediga tid umgås Heidi mycket med familj och vänner samt konsumerar kultur på olika sätt.

 

PATRIK VÖRÉN jobbar som ljud- och scentekniker, skriver musik och utbildar i scen- och teaterteknik.

“Jag känner mig ständigt vilse. Det är problemlösarens medvetna dilemma. Men jag gillar det. Det har lärt mig mönsterigenkänning på ett sätt som gör att jag njuter av vilsenheten. Varje gång jag känner mig vilse får jag möjlighet att lösa ett problem. Oavsett om det är estetiskt, socialt eller tekniskt leder det till ny kunskap. Och så snart det är löst längtar jag efter att vara vilse igen.”

 Rollen som ljud- och föreställningstekniker beskriver Patrik som den som ser till att ljud och musik fungerar och kommunicerar det som produktionen behöver. Och som den som ser till att ljud, ljus och skådespelare är på rätt plats, i bra skick, vid rätt tid.

När Patrik inte arbetar improviserar han fram nya maträtter, prokrastinerar genom serie-bingewatching och dividerar alla när, hur, och varför med sin son.

I sommar ser Patrik fram emot två saker – att få träffa publiken och att vara vid havet i Bohuslän. “Att vara ute vid havet hela sommaren är en sensorisk drömresa. En nött handduk mot saltstänkt skinn, doften av solvarm blöt hud. Bländande, böljande solkatter på sandig krabbstinn havsbotten. Ljuden av skog, båtar och vattnets pendlande kluckande och brusande. Ljumma kvällar, skira mornar. I föreställningarna vi gör, i vår intima salong, skänker vi våra besökare helt andra sensationer. Stora, små, men liksom krusningarna på en våg träffar de alltid någon. Skapar en känsla, griper i en annan, halkar förbi en tredje. Att uppleva sommaren och att se publiken skifta, krusa, glimma och landa. Det ser jag fram emot.”

 

SARA SUNESON jobbar som dansare och har i flera år dansat på GöteborgsOperan. ”Just nu gör jag rollen som Guldbarnet i Niebelungen Ring. Förutom att dansa så har jag varit rörelseinstruktör i Smärtan och Lärda Kvinnor på Göteborgs Stadsteater.”

I Vilse hjälper Sara regissören med koreografi och rörelse till skådespelarna.

Sara kan känna sig lite vilse i början av en repetitionsperiod innan alla bitar börjar falla på plats.

”När jag är ledig är jag helst med mina barn eller går på teater, opera och dansföreställningar.”

I sommar ser Sara fram emot att få njuta av ett långt sommarlov på Österlen med mycket sol och bad.