Trevlig helg önskar Teater Tofta och presenterar stolt den första skådespelaren i sommarens ensemble, ett kärt återseende på Teater Tofta! Som en av förra sommarens publikfavoriter väckte hon starka känslor i rollen som Silja, med sina sylvassa tunga och sitt förödande tal till jubilarerna i Bunden. Nu är hon tillbaka i en ny spännande roll, och vi är glada att återigen få arbeta tillsammans med denna strålande skådespelare och kära kollega!
Välkommen tillbaka till Teater Tofta Maria!
om relationen till Teater Tofta…
Teater Tofta har blivit likt ett andra hem efter det att jag förra sommaren år 2016 hade glädjen av att få medverka i en av Göran Parkrud nyskriven pjäs: Bunden. Atmosfären därute, skönheten i naturen med betande får, kringströvande hästar och närheten till såväl sjö som hav. ”Vidunderligt”! Men framförallt den känsla av tillit och samhörighet, som teaterns grundare Susanna Helldén och Göran Parkrud lyckats skapa. De bjöd in mig i sin konstnärliga krets och vision med tillhörande mödrar och barn från olika håll och tillhörighet.
om att spela Gardell…
Att arbeta med Jonas Gardells pjäs ger mig associationer till en tavla som hänger i Släps kyrka i Kungsbacka kommun. Tavlan är gigantisk, 160 X 320 cm och man fångas in i målningen med en oemotståndlig dragningskraft. Tavlans titel; De halvt dolda, är densamma som på en TV-serie från 2009 med samma namn skriven av Jonas Gardell. Tavlan finns med som en vinjett inför varje avsnitt. Målningen föreställer en präst, hans hustru och deras 15 barn. 9 stycken av dessa barn dog inom ett par års tid och i målningen ser man dessa barn med halvt bortvända ansikten och skymda, bleka och genomskinliga.
I Gardells pjäs förekommer ett barn, en pojke som slutat tala. Han gestaltar det bortvända och glömda barnet. Liksom genomlyst och osynligt på en och samma gång. Gardell skildrar ofta detta utanförskap genom ett skyddslöst barn.
om rollen… (eller rollerna…)
I år har jag glädjen att få återvända till Teater Tofta för att medverka i ett för film omarbetat manus av förra årets succépjäs Bunden. Parallellt med filminspelningen har jag dessutom blivit uppbjuden till att åter igen få stå på denna intima arenascen i Magasinet på Tofta och spela Fru Sörensson i Jonas Gardells pjäs Människor i solen. Hur är det möjligt, att lyckan står en bi på detta vis!? Jag tycks äntligen ha uppnått en ålder, då jag får möjlighet att använda mig av livets samtliga färger och nyanser.
De roller jag spelar i Bunden och Människor i solen är bägge två roller med livet som insikt, men sett från två helt skilda håll. Att ikläda sig rollen som sanningssägare kan förvisso vara tröttsamt, men kanske ändå mer för dem som tvingas lyssna. Men med åren har inte människan längre tid att be om lov eller om ursäkt för sin existens. Både Siljas tid i Bunden och Fru Sörenssons i Människor i solen är på väg att rinna ut och de vill komma ut med sin mission oavsett om någon behagar lyssna till dem eller ej. De sitter inne med ett långt liv av kunskap och av erfarenhet.
om det modigaste…
Bland det absolut modigaste beslut jag någonsin tagit, så var det att försöka bli förälder. Det beslutet kom ganska sent, eftersom jag tyckte jag hade en skyldighet, att ta hand om mitt egna lilla barn jag bar med mig upp i relativt hög ålder. Ett annat mycket modigt beslut, det var att lämna en fast anställning på Göteborgs Stadsteater efter 22 år. Det är modigt att våga släppa taget om tryggheten.
Jag trivs med att frilansa i tillvaron både på och utanför teatern. Jag väljer själv numera och är medskapare i mitt eget liv. Min tid här på jorden är utmätt och varar inte i all evighet. Så under tiden använder jag den till att omvandla mina drömmar i egna texter, se en massa film, plantera tomatplantor och jaga runt i världen för att stjäla mig till ett ögonblick av lycka i mötet med min dotter, som befinner sig än här och än där.
”Snurra min jord, låt mig följa med dig. Jag är lika värnlös som du…”
Ja, kära Maria, vi ser sannerligen fram emot att ha dig hos oss igen på Teater Tofta i sommar!
Ja vilken härlig nyhet. Marias rollprestation i Bunden förra året finns fortfarande på min näthinna. Underbart att få återse henne i sommar.