Så är det alldeles strax dags. Igen. Den här gången känns det som en blandning av premiärnerver och julaftons morgon som barn. Repetitionsstart. Vi har tjuvstartat hela våren, skrivit, läst, sjungit, pratat, läst igen, osv. Men nu är det inte långt kvar, sommaren står runt hörnet, och premiären är inom räckhåll. Idag har vi gått i prideparad, för alla människors lika värde och rätt att älska, och imorgon börjar vi repetera på heltid. Som alltid är repetitionstiden så kort att vi redan från början känner elden nosa oss i baken. Det finns en tjusning i det. På något sätt en oundviklighet, ett – nu gäller det, som heter duga. Vi kan inte trava omkring och känna oss fram i ett par veckor innan det börjar bränna till på riktigt, det är bara rakt på. Ner på djupet, full fart framåt. Hur ska det gå? Kommer vi hinna fram i tid? Kommer publiken? Ska det vara så här? Ja, det är nog så det ska vara. Så önska oss LYCKA till! Gärna här, på facebook eller instagram längs vägen. Vi ses!
Full fart framåt

All lycka till er all!