TEATERFAMILJEN

Det är ett märkligt arbete vi har, vi i teaterfamiljen. Vi möts varje dag inför föreställning, kramas och småpratar om saker som hänt sen sist, skrattar, berättar anekdoter om gamla jobb, familjerelationer, scenskolesökningar, och annat smått och gott som kommer upp till ytan. Allt är på nåt sätt en uppladdning och en förberedelse för kvällens arbete. Kl. 18 går vi in på scen, gör den lilla ”dans” som inleder föreställningen. Sen går var och en till sitt, sminkar sig, byter om, småpratar lite till, röker, dricker kaffe, strechar, värmer rösten, mediterar, alla på sitt sätt i sin egen takt. De små preparationerna som gör oss klara för drabbning. Ingen är den andre lik, alla har olika sätt att ladda. Så börjar publiken komma och förberedelserna intensifieras. Tio minuter innan insläpp ses vi på scen, ser varandra i ögonen och klämmer varandras händer, och säger faktiskt ”Yeah yeah” det sista vi gör innan vi slår upp dörrarna – fråga inte varför… Vi är redo att möta vår publik. Så spelar vi vår föreställning, svettas och kämpar, och när publiken vinkats av utanför Magasinet, utvärderar vi kort dagens arbete, skiljs åt, nja förutom dom av oss som faktiskt lever tillsammans för jämnan. Och så går dagarna. Ett märkligt arbete är det vi har, märkligt och förunderligt underbart.