Vi fortsätter presentationerna med de som jobbar bakom scenen. Dessa personer kan upplevas som lite hemliga. Det här är inte ansikten som ni ser när ni besöker en av våra föreställningar i Magasinet. Men en teaterproduktion är ett stort maskineri och med hjälp av dem och deras jobb skapas helhetsupplevelsen – scenografin, ljudsättningen, ljussättningen, musiken, kostymen, reportage i tidningar, atmosfären, teatermagin…
Först ut i den här delen av teamet är kostymören Agnes Parkrud. Välkommen (tillbaka) till Teater Tofta, Agnes!
Om relationen till Teater Tofta…
Jag föddes in i familjen Parkrud och blev en naturlig del av familjen Teater Tofta. Tidigare har jag arbetat med fyra av teaterns föreställningar i olika roller. Den första var Fadren när jag satt i en liten lada utanför teatern och sålde biljetter som sommarjobb när jag var 17 år.
Om relationen till Bergman…
Jag har förhållandevis liten relation till Ingmar Bergman för att vara filmnörd men har som så många andra ändå haft några av mina bästa filmiska stunder med hans verk. Glömmer aldrig när jag såg Fanny och Alexander första gången. Det var stort.
Om utmaningarna med detta arbete…
Att låta kostymen ta plats utan att ta över. Det är en fin linje, inte minst när man sitter så nära skådespelarna och allt syns.
Om sommaren som kommer…
Jag ser fram emot att få jobba med nya människor! (Och gamla…). Efter ett år med Covid är det fantastiskt härligt att få kreativ inspiration och energi av nya människor med andra perspektiv.
Om livet utanför teatern…
Jag arbetar som juniorproducent på filmbolaget Zentropa Sweden när jag inte binge:ar guilty pleasure-serier eller piffar i min nya lägenhet.
Ett favoritcitat…
”Man ångrar aldrig ett bad.”
Vi välkomnar även tillbaka scenografen och ljussättaren Beate Persdotter Løken!
Om relationen till Teater Tofta…
Jag är scenograf och ljussättare här på Teater Tofta för femte året i rad nu och är så glad över att vara tillbaka. Jag älskar att ta mig an scenrummet i Magasinet och förvandla det till en ny plats från år till år.
Om relationen till Bergman…
Mitt första möte med Bergman var som liten, då jag såg Trollflöjten med inledningen från kulissen av Drottningholmsteatern. Jag minns hur otäckt men fantastiskt jag tyckte det var med draken i början, och hur det blixtrade och åskade.
När jag var tonåring såg jag på kort tid Sommaren med Monica och Hasse Ekmans Flicka och hyacinter, och blev så otroligt drabbad av båda.
Efter att jag nämnt den senare för min lärare i filmhistoria på scenografiskolan, framhöll han inför hela klassen att jag stod på hans sida och också föredrog Hasse Ekman framför Ingmar Bergman, utan att bry sig om mina lama protester.
Men för några veckor sen berättade vår regissör Marcus att Bergman själv hade satt upp Flicka och hyacinter som en av sina favoritfilmer, så jag hoppas att han kanske hade förlåtit mig lite.
Om utmaningarna med detta arbete…
Vi har försökt förlägga pjäsen i en tidlös miljö, och ambitionen har varit att hitta möbler och rekvisita som kan existera i flera olika tider samtidigt. Jag har fått fundera mycket på vad vi har i våra hem idag som varit modernt återkommande under 1900-talet. Det svåraste av allt har varit att hitta en tidlös telefon. Det finns inte, har jag kommit fram till. Men som tur är har ju inte Sverige fasat ut det fasta telefonnätet ännu…
Om sommaren som kommer…
Jag är gravid, så jag får nog säga att det jag ser mest fram emot är barnets ankomst i slutet av sensommaren.
Om livet utanför teatern…
Jag jobbar oftast känns det som, men jag tycker om att snickra och bygga saker.
Ett favoritcitat…
Oj, så svårt. Men jag såg att Jarvis Cocker sa detta i en tv-soffa för något år sedan, och det har jag tänkt mycket på:
”Ett av syftena med att skapa är att ta reda på vad man tycker om saker.”
Låt oss även presentera kompositören och ljuddesignern Ludvig Sjöstrand. Välkommen till Teater Tofta, Ludvig!
Om relationen till Teater Tofta…
Detta är första gången jag är på Tofta men jag har redan blivit förtjust i teatern och det brinnande engagemang som omsluter verksamheten, men också i dess vackra och rogivande omgivning. Jag och Marcus har tidigare arbetat ihop i flera olika projekt och det var också han som introducerade mig för Teater Tofta.
Om relationen till Bergman…
Jag har nog faktiskt sett fler ‘Bakomfilmer’ och dokumentärer om honom än hans filmer och pjäser. Jag är fascinerad av hans egenhet, uppriktighet och inre glöd. För mig är han en människa som genom sitt sätt att arbeta ger inspiration till att vara sig själv fullt ut i sitt konstnärskap.
Om utmaningarna med detta arbete…
Arbetsformen i detta projekt skiljer sig en del från hur jag har arbetat i tidigare teateruppsättningar. Visionen om vad musiken ska tillföra och hur den ska användas skapar en del nya utmaningar för mig som jag tar mig an dels genom att lita på processen och det som där kommer upp.
Om sommaren som kommer…
Jag ser mest fram emot att träffa min bror och mina vänner i bandet som jag inte sett på knappt två år. Jag ser också fram emot att ta mig ut på havet med båten. Nu verkar det dessutom som man kan få uppleva lite livemusik och dans senare i sommar. Det längtar jag efter!
Om livet utanför teatern…
Jag frilansar som kompositör och ljuddesigner främst inom Scenkonst och Film. Producerar också egen och andra artisters musik i min studio i min stuga på landet där jag spenderar den mesta av min tid. Utöver musiken pysslar jag gärna med mina odlingar i trädgården och vandrar i skogen med vovven.
Ett favoritcitat…
“Det bästa sättet att förutse framtiden är att skapa den”
Sist ut i denna del av teamet är producenten Anna Wikars. Välkommen tillbaka, Anna!
Om relationen till Teater Tofta…
Jag har jobbat som producent på Teater Tofta tidigare, på Vilse, och trivdes väldigt bra här. Sen kom dock en liten pandemi i vägen… men nu är jag här igen!
Om relationen till Bergman…
Inte särskilt personlig, men ändå där. Jag tänker på honom som man tänker på någon som man råkat träffa på en bekants-bekants tillställning och haft ett ovanligt förtroligt och engagerande samtal med.
Om utmaningarna med detta arbete…
Jag är ovan vid att hoppa på projekt när de redan är igångsparkade och en bit in i processen. Det känns ovant och innebär troligen att jag kommer behöva lägga tid på att komma ikapp.
Om sommaren som kommer…
Jag har precis fått en pallkrage på vår gård. Att gå ut i sandaler och vattna, plocka, peta, tjuva, rensa, sålla och sen skörda just det jag vill ha till denna måltid skänker mig mer vardagsglädje än jag kunde ana. Förutom att fortsätta med det så har jag även stora förhoppningar på lite musikevenemang. Det kliar i mig efter lite folkfeststämning och rock’n’roll.
Om livet utanför teatern…
När jag inte arbetar med teater så studerar jag på psykologprogrammet och skriver texter. Och när jag själv väljer aktivitet så blir det att ta del av kultur i allsköns former, att sticka, att läsa (om annat än människans psyke), att åka på upptäcktsfärder långt ut på landsbygden eller att sitta och prata oviktigheter och viktigheter med vänner över en öl.
Ett favoritcitat…
“Writing, real writing, should leave a small sweet bruise somewhere on the writer . . . and on the reader.”
Clarissa Pinkola Estés
teatertofta.se 
Kommentera