Göran Parkrud har skrivit en rad pjäser genom åren. Det har varit olika uppdragsgivare, teatrar, teman, former och tillvägagångssätt. Ett som är klart är att varje process är unik. Hur det är att skriva, regissera, se eller medverka i de föreställningar som han själv gett upphov till. I dagarna har han lämnat ifrån sig den sista versionen av sitt manus till Törst, för att regissör och ensemble ska kunna börja repetera. Och hur är det undrar man? Här svarar han på ett par korta frågor om hur det känns just nu.
1. Hur var det att lämna ifrån sig pjäsen, att säga att den är klar för att börja repeteras?
Det är första gången jag skriver en pjäs som jag varken regisserar själv eller är med i som skådespelare. Det har därför varit extra nervöst att släppa ifrån mig den. Separationsångest helt enkelt. Kommer regissör och ensemble att förstå vad jag menar? Är det övertydligt eller för vagt? Har jag fått till de viktiga vändpunkterna? Är karaktärerna och situationerna intressanta nog? osv osv. Kanske har jag skrivit några extra scenanvisningar för att förklara och förtydliga. Konflikten mellan att helt och fullt lita på den fantastiska regissören och ensemblen och min egen separationsångest och kontrollbehov är värst. Men det kommer att bli hur kul som helst att se resultatet på premiären. Kanske kommer jag då och då att smita in på repetitionerna också.
2. Vem av karaktärerna ömmar du mest för, om du skulle välja en?
Jag tror att alla karaktärer bär en bit av mig i sig. Tycker verkligen om dem allihop. Jag har svårt att välja en specifik. Däremot tror jag att publiken kommer att hitta sina identifikationsobjekt, och dessa tror jag blir olika beroende på vem en är.
3. Vad törstar du efter?
Just nu törstar jag efter sol, bad och värme. Törstar också efter ett besked i en organisationsförändring. Törstar, i betydelsen längtar, också efter att filmen Bunden skall bli klar.
4. Vad ska du skriva härnäst?
Ja, det är en bra fråga. har en romanidé som jag har börjat på. Det är verkligen i början av något. Vad gäller pjäs så kommer det nog till mig framöver. Skriva kommer jag att fortsätta med hursomhelst.
Tack för det Göran, vi återkommer säkert till dig för att höra hur det känns längre fram!
Foto: Lisa Irvall
teatertofta.se 
Kommentera