Det är varmt. Vi upplever makalöst vackra, soliga dagar, och i den ljumma sommarkvällen sjunger vi ut vår LYCKA i Magasinet på Tofta Herrgård. När sista tonen klingat ut, står vi utanför på grusvägen och möter sorgsna, glada, tysta, starka och kraftfulla reaktioner hos de människor som besökt oss. Vi känner oss stundtals sårbara, stundtals glada, tacksamma och inspirerade av att få dela ännu en sommar med alla som hittar hit.
Vi vill dela med oss av några av de reaktioner som vi hittills fått. Både från recensenter och vår publik.
Så här kommer de. Håll till godo, och boka biljett nu – innan vi vet ordet av, är sommaren ett kärt minne blott.
Några ord från publiken:
Ja! Gå och se. Och njut! Jag hade höga förväntningar, men resultatet brände rakt genom taket på Magasinet och lyste upp sommarhimlen.
Fantastisk pjäs och strålande framförande! Underbart.
Gå och se!
Tack för en fantastisk föreställning. Ni är alla så modiga och generösa, jag har aldrig sett något liknande. Mycket berörande, tankeväckande och inspirerande. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att återkomma och se den igen.
Tack så mycket mycket för igår! Ni hänger kvar i mitt i huvud. Och musiken och sången! Så grymt bra och så direkt in i hjärtat. Jag kommer tillbaka om några veckor igen för en ny dos av smärta/lycka, skratt o tårar. KRAM & TACK
Har precis varit och sett Lycka, underbar föreställning, berör verkligen, smärtsamt för både kropp och själ, som ni sjöng…det gör ont……. Stort tack till er alla!
Några ord från recensenterna:
Kristjan Saag GT – Lyckan i en fulländad första akt.
Första akten är en pärla: finaste stämsång varvas med småabsurdistiska dialoger, där fyra olyckliga människor försöker orientera sig i en mystisk experimentsituation. Det är lite Sartres ”Lyckta dörrar” över det hela, fast med Sartres skuld- och existensproblematik utbytt mot mer samtida funderingar kring kön, identitet, samlevnadsformer och relationer.
Hela recensionen hittar du här: Lyckan i en fulländad akt
Mikaela Blomqvist GP – Teater Toftas experiment med relationer höjer humöret… väl genomfört, välspelat, välsjunget och underhållande.
Hela recensionen följer nedan:
Toftas experiment med relationer höjer humöret
För första gången spelar Teater Tofta egenskrivet material. Relationen mellan föreställning och verklighet hamnar i fokus, skriver Mikaela Blomqvist.
Regi: Göran ParkrudScenografi och ljus: Charlie ÅströmGrafisk form: Anders WennerströmI rollerna: Viktoria Folkesson, Susanna Helldén, Johan Ehn, Mikael Dahl och musiker Emelie AlmSpelas t o m 7/8
Med föreställningen Lycka spelar Teater Tofta, som för femte året i rad sätter upp sommarteater i magasinet på Tofta herrgård mellan Kungälv och Marstrand, för första gången egenskrivet material. Den struktur Norén och Strindberg fått bidra med tidigare år är utbytt mot en något lös och inledningsvis absurdistisk pjäs.
De fyra skådespelarna står vända mot varandra i ett vitt scenrum, på alla håll omringade av publiken och diverse takbjälkar, och frågar sig själva och varandra vad de gör där. Någon har en skruv lös, en annan har ont överallt, en tredje hoppas det skall bli coolt och en fjärde hävdar bestämt att allt är bra. Strax bryter de ut i den första av en lång rad snygga sångnummer och efterhand framgår det att de fyra anmält sig frivilliga till ett experiment. Då och då dyker en kostymklädd man upp, ger dem piller och ber dem skatta sin upplevda lyckonivå.
Men detta och titeln till trots, är temat för Lycka snarast relationer. Här bjuds dessa också i vitt skilda former: den glättiga Susanna har precis blivit lämnad av sin man, cynikern Viktoria lever polyamoröst, Micke är homosexuell och ensamstående och den buttre Johan är gift men har förlorat ett barn. Men också relationen mellan de fyra, till publiken, och mellan föreställning och verklighet hamnar i fokus.
Så bär skådespelarna exempelvis sina riktiga namn i pjäsen och Göran Parkrud har dubbla roller som både experimentledare i föreställningen samt regissör och huvudförfattare för den.
I den sistnämnda rollen kan jag önska att han hållit en något tydligare linje. Pjäsen hade vunnit på att såväl situationen som karaktärerna hade tecknats tydligare.
Nu förblir den i stället något skissartad och särskilt mycket, om vare sig lyckan eller smärtan, säger den mig inte.
Å andra sidan är det så väl genomfört, välspelat, välsjunget och underhållande att det kanske inte spelar så stor roll. För lycklig vet jag inte, men något gladare är jag nog ändå när jag åker tillbaka in mot stan.
Tack för en fantastisk föreställning som man bär med sig och visar hur vi döljer vårt inre för att inte avslöja våra svagheter. Samtidigt som det helar oss när vi vågar släppa hämningarna och berätta om det som tynger. Många visar upp sin lyckliga fasad när det inre har rast!
Såg ”Lycka” den 6 aug. Är helt tagen. En mycket bra föreställning.
Ni är fantastiskt duktiga
Så härligt med er underbara stämsång.
Kramar till er alla.
Eva